Pulsen hamrade rytmiskt i hans öron, svetten lackade.

Tio minuter tidigare hade hon lämnat platsen. Med långsamma steg avlägsnat sig för att aldrig mer komma tillbaka. Varför hon hade velat träffas så här, skulle han nog aldrig förstå. Han lät cigaretten falla från läpparna. Tystnad. Väsande drog han in ett djupt andetag innan även hade försvann från platsen. Natten var långt gången.

“Varför har du kallat hit mig?”, hade han frågat.
“Därför att du och jag har någonting gemensamt”, hade hon svarat.
“Vad skulle det vara?”.
Hon gav honom ett sorgset leende. “Jag är hennes syster, du borde egentligen känna igen mig”.
Häpen över vad hon sagt stirrade han på henne. Hon rörde sig sakta mot honom, kände mer och mer av hans kroppsvärme. Hon lutade sitt ansikte mot hans, vek inte en tum. “Du vet vad jag vill”, sade hon. Han kände hennes leende värma när han kysste henne.

“Tänk på saken”. Det var det sista hon sagt. Han kunde fortfarande känna doften av hennes parfym. Han slickade sig om läpparna, lät kroppen njuta det sista av henne. Det var över.

Ja jävlar…..Det är kul att skriva lite småsaker ibland…..Ovanstående text kommer ur min självbiografi, under kapitlet “VAd han önskade sig men aldrig fick”.

That’s all for now folks, see you in the next season of Tales of Mr Garphult!

Hallonbergen var läckert. Att bo med en kär vän var läckert. Att ha en egen lägenhet är också läckert.

Mina damer och herrar! Jag ska flytta!! Mäklaren kallar det för en etta med mälarglimt och jag är beredd att hålla med. Inflyttning första december. Det ska bli så otroligt spännande. Lägenheten ligger i Mälarhöjden, uppe på en kulle. Den är miniliten men ändå otroligt trevlig.

Har inget mer att skriva så….hej då!

Over ‘n’ out!

Hejsan hallå allihopa!

Jag har varit en dålig människa. Som tur är finns det vänliga själar där ute. Fina, trevliga människor som leder en mot ljuset igen, ser till att mörkret inte omsluter en innan ens 30-årsdag iaf. Jag har blivit tillsagd att ta upp bloggandet igen!

Igår var jag ute och slog runt. På mitt språk betyder det att jag hade planer på att ta en och annan öl, men att jag efter för mycket kittlande, gyllengul dryck (citerat av Hannes Boman, självutnämnd mästare i kategorin alkoholpoesi) någonstans på vägen tappade planen, och drack till mig en ny.

Det började på ett litet hak nära Mariatrorget. Luften var rå och fuktig, gatlyktornas sken kunde knappt hålla mörkret borta. En man tände en cigarett. Allt var stilla. Tystnad. Sen kom Jag och Viktor. Vi skulle dricka öl. Med detta i åtanke tog vi oss in på Charlies, ett litet förkrökshak. Där hann vi förtära en eller två öl innan Hanna slöt upp med oss.

Efter cirka en timme så utvidgades vårt sällskap lite till. Hannes, Mackan (juristmackan alltså) och Affe besökte oss, i en stund av ren extas (jag hade då tagit mig in på en fjärde öl och som väntat då börjat må riktigt bra. Livet var gott!). Jag har inte träffat Affe på ett bra tag, så det var kul att att se hans nuna igen (nu omnämns du igen Affe, du är härmed ytterligare en gång med på WWW =P).

Efter Charlies (som stängde 01:00) - som inte verkar följa den vintertid övriga Sverige följer - begav vi oss mot tunnelbanan. Hannes, Mackan och Affe bestämde sig att för att spela biljard någonstans runt St. Eriksplan medan Hanna, Viktor och jag bestämde oss för att gå götgatsbacken upp. På toppen insåg vi att hela söder stänger kl 01:00. Enda stället i närheten som stänger efter ett är Mondo, eller DeBaser Medis, som det nu heter. Väl där inne drogs vi mer eller mindre motvilligt mot baren. Av någon anledning brukar det gå så. Måste ha med gravitationen att göra (minuspol mot pluspol, alkohol mot lever osv.).

Efter att vi inhandlat oss varsin öl satte vi oss på våning två (eller 3) och tog det lugnt. En ung och frisk tjej i sina bästa år (även då hon för tillfället inte var i sin bästa form) vinglade fram och började ställa lite oskyldiga (läs: tråkiga) frågor om ställets olika våningar. Utåt var jag som vanligt respektfull, artig, och belevad. I mitt inre tänkte jag att hon var en full ragata med för mycket fritid. Resultatet av mina tankar var att jag mer eller mindre skjutsade bort henne (jag försökte mig på det där med att skjuta blixtar med ögonen). Efter att damen hade lämnat området vänder sig Hanna till mig och säger följande: “Är du dum i huvudet eller? Hon var ju söt!”. Ja fan, det var hon svarade jag och begrundade hennes ord. Jag vet faktiskt inte varför jag körde bort ett par potentiella extrafötter i sängen. Bra fråga, saknar svar.

Kvällen fortsatte så sakta ute på dansgolvet, där jag och Viktor satte standard. Att sätta standard är enkelt. Det enda man behöver göra är att dansa på valfritt sätt, samt att tro att man ska lyckas få med andra på samma vals. Vid ett tillfälle kom en otroligt snygg tjej fram och började dansa med mig. Även denna gång drog jag mig artigt ur, dock först efter att ha sett till några få, rimliga behov.

Jag har faktiskt en teori kring detta. När tjejer inte finner mig frånstötande kompenserar jag det genom att istället stöta bort dem. Mycket irriterande och mycket bekymrande.

Belysningen tändes, musiken avtog, folket i lokalen började röra sig mot utgången. Vi bestämde oss för att växla ett par ord med DJ:en. det visade sig vara en tjej, född utan musiksmak. Även detta fann jag irriterande samt bekymrande.

När vi kommit ut begav vi oss mot Restaurant Gyllene Måsen. Väl därinne började en hetsig konversation med två tjejer (detta hände efter att vi fått vår mat och satt oss vid ett bord):

Tjej #1: Ska ni klä ut er på Halloween?
Jag: Njae. Ni då? Är det där era kostymer?
Tjej #1: Va? Nej? vadårå? (skrattar)
Jag: Ni ser alltså alltid ut så där? (vänligt leende)
Tjej #1: #1: Jorå, har du varit på Netto? (skrattar vidare)
Jag: Jorå, jag brukar köpa vita bönor där. (skrattar också, den där tjejen var grym!)
Tjej #1: Ja alltså, vi brukar köpa en massa……(blir avbruten av Tjej #2)
Tjej #2: Vafan sitter dom där idioterna och säger? Vafan som om det skulle vara nåt fel på vår klädstil, fan jävla idiot!
Tjej #1: Nej men alltså det var ju bara ett skämt. (ser ut att skämmas över sin otrevlige vän)
Tjej #2: Sluta prata med dom, dom är idioter!

Ja, där slutade kalaset. Vi tog oss ut ur lokalen, viftade in en taxi och begav oss hem.

Imorse var jag som vanligt efter en utekväll jävligt bakfull. Med all rätta. Har man kul ska man lida för det.

Det var allt för den här gången, kommentera gärna. har ni frågor kring denna o så trevliga kväll, fire away, I am here to make your day better!

Over ‘n’ out!