Hallå hallå!

Som de flesta av er har märkt har jag övergett det sedvanliga bloggandet. Inget mer onödigt rantande om vad jag åt till frukost, vad jag äter till frukost eller ens vad jag kommer att äta till frukost. Istället inriktar jag mig på allt det där andra; det ingen annan talar om. Må det vara kärnkraft, må det vara fysisk njutning framkallad med hjälp av diverse verktyg, må det vara recept på libanesiska förrätter. Idag tänkte jag skriva om helgen.

På fredagen arbetade jag hos far min. Eftermiddagen ägnades åt klippning av håret samt inlämning av arbetsansökan. Kvällen bestod av skratt och kärlek i goda vänners sällskap. Hemma hos Viktor & Anton tog det plats. Efter ett par timmar i sällskap med herrarna i huset kom Adde och Elin på besök. Då det konsumerades små mängder vin gjorde jag en riktig Garphult av kvällen; jag vet nu vad Elin gör för tillfället, vad hon gick på för gymnasium, hur hennes betyg blev, vad hon har för planer för framtiden osv. Igen, mycket märkligt. Jag vet inte riktigt varför jag gör det. Det är jag, helt enkelt.

Senare på kvällen, mycket senare kan jag tillägga, kom Hanna. Intressant människa, då hon, likt jag, är en riktig band geek. Vi tillhör den där skaran människor som är godhjärtade, vänliga och utåtriktade. Dock har vi ett intresse som inte på alla plan är accepterat av omvärlden, eller den delen av världen vi lever i. I sitt kontext passar vi inte in. Därför har Hanna och jag en hel del gemensamt.
Då vi som sagt hade konsumerat små mängder vin kände jag mig lite modig. Därför slog jag vad med Hanna att jag skulle ringa hennes nyvunne kamrat Annika (som jag aldrig träffat), få henne att träffa mig över en kopp kaffe (eller bit mat), samt att få med henne hem till mig med säljfrasen “min säng är så komfortabel”. Där slutar vadet, inget mer behövs. Vi får se hur det slutar.

Om någon har tips kring mitt vad, skriv gärna en kommentar.

Tack för mig!

Färger. Överallt. Ljusa som solen, mörka som natten. Färger. Överallt. Några steg går bra. Ett till. Ytterligare ett. Stopp. Slut, krafterna är slut. Trettio procent kvar, trettio procent kvar. Färger. Överallt.

Vänder om, dörren står fortfarande öppen. En varm känsla av kärlek och skratt strömmar ut. Vinden fångar upp allt och får det att virvla runt, sprida sig. Nu är det dags att ta steget. En bit i taget. Lite till.

Vad gör du här ute, frågar han. Vet inte, svarar jag. Det är slut nu, ingen mer… Rösten dör ut. Inget mer vadå, frågar han.

- Vad är du ute efter, frågar han.
- Vad alla är ute efter, svarar jag.
- Och vad skulle det vara?
- Hah, något du aldrig kommer förstå, svarar jag med ett smutsigt leende. Du kommer aldrig att förstå.
- Ok, men jag skulle vilja att du kommer in igen. Jag behöver inte förstå dig, men du ska förstå mig.
Ett oljigt leende visar sig på mina läppar. Jag andas ut.

- Här ute kan du inte riktigt säga till mig vad jag ska och inte ska göra. Vad kan du göra mot mig som du inte redan gjort?
- Det vill du inte veta.

Orden väser fram genom slutna tänder. Inte illa, tänker jag. Kanske kan han vara intressant.

- Ok, jag rör inte dig, så rör inte du mig. Spring in igen och kom inte tillbaka. Ska vi säga så?
- Nej, det faller mig inte riktigt i smaken. Kom hit nu!
- Sluta försöka så hårt hela tiden, ibland misslyckas man helt enkelt.

Jag vänder mig om igen och tar några steg till. Min axel rycker till, jag känner hur något varm rinner ner mellan min nakna kropp. Blod, den varma känslan av blod på min kropp. Ögonen vill inte visa konturer. Konturer. Suddigt, allt är suddigt.

Jag ser färger, överallt. Ljusa som solen, svarta som natten. Som natten.
——————

Texten ovan kommer ur kapitlet “När jag sprang från psyket” ur min självbiografi. För att beställa, var vänlig kontakta mig. Tack för mig.

Verse 1:
There’s a place right outside my window
She passes by around my pre-lunch snack

I freeze as I watch her leave
No chances taken, don’t persue my dreams

Reality is so god damn complicated
I don’t live in my moments

Having lunch alone is fine with me

Verse 2:
Thinking she will ring your door bell
Imagination of a foolish mind

Reality check of a failed assumption
Improvement is needed, my diagnosis

So there’s a place right outside my window
She turns around when I invite her in

Dinner for two is what I’ll settle for

———-

Pojkar, vi behöver en refräng, don’t we? Förslag? Kanske en melodi?

Jag tycker att det är på plats att jag skriver lite om mig själv, varför jag har den här bloggen samt lite hemligheter jag inte gärna sprider.

Som bekant heter jag Niklas, efternamn Garphult. Jag är lite kluven vad gällande mitt efternamn då det är extremt iögonfallande. Detta kan ses som någonting positivt men också som någonting extremt negativt. Tyvärr har jag dessvärre upplevt det senare oftare än det första.

Jag var inte bäst i skolan, inte heller sprang jag snabbast, tacklade hårdast eller hade de flinkaste fingrarna i gittarensemblen. Detta har dock aldrig bekymrat mig särskilt mycket då jag istället alltid jämfört mig med människor som är sämre än jag. Ett mycket bra knep för den typiske medelmåttan. Det finns alltid någon som är sämre.

Min familj ser mig som det svarta fåret då syster min alltid fått bättre betyg än jag, alltid varit lugnare, eller lyckats gömma den där vodkaflaskan på ett säkrare ställe, haft en bättre ekonomi, samt - icke att förglömma - alltid kommit ihåg diverse släktingars födelsedagar. Eftersom jag bara har ett syskon har det inte varit svårt för våra föräldrar att kora en segrare i kategorin misslyckad. Här är jag mina damer och herrar, det första stolta misslyckandet i världshistorien!

Sympati är något jag verkligen inte behöver, eller någonsin har frågat efter. Jag bryr mig mycket mer om materiella saker, så som intressant teknik, kläder och kontanter. Kära släktingar (vars födelsedagar jag aldrig kommer att lära mig), bryr ni er, bifoga en sedel i ert nästa brev från valfri semesterort. Om ni dessutom påminner mig lovar jag att ringa upp någon gång ibland för att bevisa att jag lever.

För ganska precis en vecka sedan var jag på en festlig tillställning där jag i efterhand fått veta att en flicka i min egen ålder tyckte att jag verkade vara en \”riktigt rolig människa\”. Ett par timmar senare när jag växlat ord fram och tillbaka med sagda unga kvinna fick jag kommentaren \”Jag ogillar dig starkt\”. Jag kan endast sluta mig till en sak; människor antingen ogillar mig, eller gillar mig. Precis som efternamnet. Svart eller vitt. Antingen finns mjöl i påsen, eller inte.

Just nu är jag inne i en arbetssökande period, där jag slavar under ett antal potentiella arbetsgivare. Det betyder på klarspråk att jag skickat in ett antal ansökningar och nu hoppas på svar, helst positiva sådana.

Tack för den här gången!

OBS!! KOMMENTAR OBS!!! Mina föräldrar anser att jag gick steget för längt då jag skrev att jag är korad misslyckare i familjen. Ja, humor verkar behövas lite mer i min kära familj. Följande inlägg ska jag nog dra av lite klassiska bellmanhistorier. OBS!! KOMMENTAR OBS!!!

På onsdag (15/11-06) åker två av mina absolut bästa vänner till Australien för att förverkliga sina drömmar. För Eriks del, som är en av gossarna, innebör det att på dagtid vara strandvakt samt att kvällstid arbeta i baren på någon extremt välbesökt nattklubb. Han verkar inte förstått att ytterligare en konstant måste in i ekvationen för att kunan fortsätta leva; sova. Jocke är jag lite osäker på, han verkar mest vilja köra så det ryker, vad nu det innebär. Jag tror iaf att det här är en riktigt bra erfarnehet, ger en lite perspektiv. Farväl mina vänner, lycka till så himla mycket!

När jag ändå skriver tänkte jag passa på att berätta lite om min syn på en viktig sak: Min otroligt märkliga inställning till allt när jag får alkohol i kroppen. Ni som varit ute med mig vet att jag kan vara två saker; otroligt trevlig, eller otroligt otrevlig. Jag är aldrig våldsam, skulle aldrig falla mig in att på ett fysiskt sätt moverka någon annan, men jag kan bli lite småirriterande för människor som inte känner mig.

Igår var jag hemma hos Viktor och Anton. Planen var att dricka en eller annan öl, lyssna på musik och språka om veckans bravader. Efter ett par timmar anlände Martinsson med baggage. Kicki är Martinssons flickvän(?) från Östersund. De träffades tydligen i Prag i sommras och nu är hon på besök i Stockholm. Nu ska ni få lite fakta om denna norrlänska dam:

Bor med mamma och pappa som båda arbetar på Östersunds Lasarett, är väldigt intresserad av blommor och övriga växter, går Hotell och Restaurang på gymnasiet (andra ring). Mamma är även hon intresserad av växtriket och därför hoppas Kicki kunna lära sig en del från sin mor, men det är lite småsvårt att få ner det på sitt CV (som jag så vist påpekade för henne).

Nu kan man fråga sig varför i helvete jag kan allt det där om henne? Därför att jag alltid beter mig så när jag är mer eller mindre berusad. Jag slänger på mig intressemanteln, tar fram anteckningsblocket, låter en dvärg slå volter på min ena axel och lutar mig tillbaka. Reslutatet blir att folk får känslan av att jag är fruktansvärt intresserad av deras livshistoria. Jag vill minnas att Kicki en gång under kvällen sa “du är så himla snäll, du bryr dig verkligen”. Ja alltså, nej det gör jag inte. Men kul att jag lyckades lura dig.

Tro inte att jag är en hjärtlös människa nu. Allt jag menar är att jag inte riktigt prioriterar en berättelse om första pojkvännen från “mitt ute i ingenstans”-skolan av någon jag precis träffat. Jag tycker att det är ganska rimligt.

En annan sak är att jag ger folk en otrolig mängd komplimanger. Sannslöst vad som haglar ur min mun. “Den där skjortan är som gjord för dig mannen, du är läcker”, “Du är läcker ikväll”, “Hade du inte varit upptagen hade jag varit all over you”. Bra exempel från min repertoar. Jag antar att det är snällt att kommentera allt bra som folk gör, har på sig, säger m.m. Problemet är att det är inte det jag gör. Istället slänger jag ur mig komplimanger till höger och vänster, för att sen stänga in mig på toaletten och skratta åt den fula skjortan, hur märklig någon såg ut och hur glad jag är att hon inte är singel. Jag är mycket märklig.

Kommentera gärna på mitt beteende kära människor, ge mig lite feedback!

Att vara omtyckt är en filosofi, eller kanske ännu mer; psykologi. För att bemästra detta krävs tekniker. Alla har vi våra egna små modeller, mer eller mindre verksamma. Vissa har dock visat sig vara så ineffektiva (oftast saknas verklighetsuppfattning) att de borde gått med ner i djupet när Atlantis sjönk. Andra fungerar alldeles utmärkt.

Varför skrev jag då “omtyckt” när detta är en raggningsskola? Därför att det är grunden till det hela. Hur ska du få någon att finna sig attraherad till dig om personon i fråga avskyr dig? Ja självklart finns det undantag, men eftersom jag nu talar mer eller mindre omfattande har jag tagit ut undantagen, lagt dessa i min hand och blåst hårt. Borta! Ja ser dem inte och det gör inte du heller.

Vad som är viktigt att förstå är att det finns två olika kategorier av människor gällande detta ämne:

The Natural
Den här personen har lätt att navigera sig genom mänden av människor på denna lilla planet. Han eller hon kan utan problem charma till sig bättre priser hos bilförsäljaren, ber gärna om råd när skor skall inhandlas, frågar i den lokala klädbutiken hur jeansen sitter. Kort sagt; den här personen bemästrar konsten att ta folk. Social kompetens till tusen.

Average Joe
Intressant människa. Äger social kompetens, har med största sannolikhet en karriär, lyckades någonstans på vägen hitta en livspartner. Fick två, enligt personen i fråga, vackra barn. Average Joe letar hellre ihjäl sig i mataffären än att fråga om hjälp. När åttaårige sonen påpekar detta får han svaret “Sssshh! Stör dem inte!”. Vad den här människan är rädd för är oväntade sociala situationer, chanser att socialt och mentalt förlora sig i ett virrvarr av knepiga känslor som strömmar genom kroppen. Förloras det på det sociala planet, vad finns då kvar?

Nu hoppas ni kanske att jag ska säga att Average Joe (förkortas: AJ) är ett utdöende släkte, eller kanske att det är, procentuellt sett, en väldigt liten del av befolkningen? Tyvärr. AJ är den absolut mest vanliga typen av människor. För att göra det hela värre; det finns en liten AJ inuti oss alla, även de som känner att de inte har några som helst svårigheter att fråga efter socker i mataffären, eller saknar den mentala strykan att våga säga nej hos frisersalongen när frisören frågar om du tycker om klippningen.

Tro inte att jag förkastar AJ, det är mig en kär vän ur varje synvinkel. Också att tillägga; innerst inne känner jag mig väldigt mycket som en Average Joe. Ganska skönt, jag kan smälta in. För alla oss AJs finns det en räddning. Det kallas att ljuga. Ett enkelt exempel är följande:

En snygg tjej går fram till en töntig kille.
Hon: Om du är cool, säg ja. Då får du mig!
Han: Ja!

Jag tror alla förstår poängen, men om det råkar existera någon ensam själ som inte riktigt var med på noterna så ska jag beskriva händelseförloppet i detalj: Killen i exemplet ovan var alltså töntig, men påstod sig vara cool för att få flickan. Mycket effektivt. Tragiskt nog är verklighetsbaserade relationsproblem lite knivigare. Det kanske inte alltd räcker med ett enkelt ja. Vi pratar alltså inte om giftemål här utan något mycket svårare; vägen till giftemålet, vägen ifrån eller en gråzon för att hålla sig borta om det passar sig bättre.

Hur ska man då ljuga? Bra fråga, väl ställd, i en riktig tid. För att besvara den skulle jag behöva ge några exempel. Det kommer jag därför här att göra. Innan vi kommer till hur man ljuger så ska vi prata om vad man ljuger om. Det är trots allt det absolut mest viktiga. För att göra sig bra inför andra människor förväntas du tycka och tänka på ett speciellt sätt. Vad för sätt? Går tyvärr inte att svara på då det är olika för olika människor och situationer. Det gäller alltså att analysera, vilket vi kommer till i Raggningsskolan Del III. Förutom att tycka och tänka på ett speciellt sätt skall du dessutom bete sig på ett sätt som går överens med hur man tycker och tänker, eller alltså hur man skall tycka och tänka. Kort sagt; det krävs en särskild personlighet. Nedan finner ni förlsag på olika personligheter ni kan lägga er ann på och bruka, sluka, använda efter eget behag. För att göra saker och ting lite tydligare så inkluderar jag även exempel efter varje personlighetsbeskrivning.

Charmören
Det här är min personliga favorit. Den tar åskådarna tillbaka till en tid då damer tilltalades som damer, män som män och kökspersonalen som de låginkomsttagare de faktiskt är. Charmören är alltid artig, belevad samt vältalig. Antar du rollen som denne mästare av människomanglare bör du veta ett och annat. Allmänbildning är bara förnamnet. Efternamnet kallas glimten i ögat. Charmören vet alltid något som ingen annan vet.

Fördelen med att vara Charmören är att det då är accepterat att vara lite framfusig.

Exempel:
Följande scen utspelar sig på valfri hemmafest i Sverige. Människor av blandad upplaga i åldern 18 till 25.

Charmören: Damer! Jag bjuder upp till dans!
Dam: Jaha?
Charmören: Inte bara gör jag det. Jag skall taga dig på en resa bortom denna mörkaste av tider, få dig att känna vinden vina genom ditt hår. Dina ögon skall tåras till tonerna av sedan länge glömda melodier, hymner till livet självt. Vi skall lyssna och samspråka, fraternisera i Eden tills natten tar oss bortom höga förväntningars höjder. Tag min hand!

Vem säger egentligen nej till ovanstående?

Kökshöken
Intressant personlighet. Fungerar tyvärr endast på privata tillställningar. Kökshöken producerar sällan resultat på kort tid men metoden är otroligt effektiv. Det går ut på att hela tiden vara den som möter festande gäster i köket. Kökshöken är en otvungen, obesvärad person som växlar ett par meningar med alla som kommer in för att fylla på förlustelsedryck i eventuellt tomma glas. Snart intas sittande position. Vid det skedet har en bas anrättats. Härifrån skall alla underverk verkställas och utföras. Det som kan vara svårt med Kökshöken är att du hela tiden har en mängd brinnande bollar i luften. Du vet aldrig när du behöver komma ihåg vad hon i ljus topp sade om sin utbildning, eller varför han med röda håret ville tillbaka till Jokkmokk. Som underförstått är detta krångligt, speciellt eftersom man i nio fall av tio inte bryr sig om vad fan alla dessa idioter har för sig.

När en Kökshök har anrättat en bas börjar det riktiga arbetet. Kökshöken bränner vi ett flertal tillfällen av en del historier som gärna inkluderar fysisk aktivitet mellan man och kvinna, alkohol eller liknande. Poängen är att framkalla skratt i lokalen. Följande exempel är mellan en man (Kökshöken i det här fallet) och ett flertal kvinnor. Det utspelar sig i en fyra på södermalm. Konversation mellan ett flertal parter har pågått under en längre tid. Kökshöken börjar nu känna att vissa behov måste tillfredställas (ja alltså den sortens behov man tillfredställer på toaletten. Jag pratar dock inte om vad man gör med själva vattenklosetten).

Kökshöken: Ja så där står jag, helt jäkla naken i snön. Jag kommer ingenstans och det är verkligen sviiinkallt!
Kvinna 1: Haha
Kvinna 2: Haha
Kvinna 3: Haha
Kökshöken: Man kan ju tro att jag hade nycklar? Nej dom hade dom snott när jag var i duschen! Ja förresten, dom fotade mig i duschen också!
Kökshöken: Ja till slut släppte dom in mig, men det var först efter att jag hotat att krossa en ruta!!
Kvinna 1: Hahaha
Kvinna 2: Hahaha
Kvinna 3: Hahaha
Kökshöken: Jag ska aldrig jobba på dagis igen!!
Kvinna 1: Hahahaha
Kvinna 2: Hahahaha
Kvinna 3: Hahahaha
(osv.)

Med detta avslutar jag härmed den första delen av del 3 i denna berikande raggningsskola. I nästa och avslutande delen av Del II så fortsätter jag att visa exempel. Ni kommer då också att få läsa om en personlighet som faktiskt existerar. Och texten ni kommer att läsa är skriven av personen i fråga, så stanna kvar för mer ögongodis!

Tag vara på er goda människor och kom ihåg att vara kärleksfulla och hjälpsamma!

Ja nu är man 20 vårar gammal och förväntas kunna hantera det här med kvinnor. Det kan vara lite svårt ibland, därför tänkte jag publicera lite käcka raggningsrepliker. Större delen av mitt material är så kallade “klassiker” inom området, repliker ni med största sannolikhet har hört förut. Vad som gör att de trots dåliga odds faktiskt kan fungera är att de är så löjliga, uttjatade och vanliga. Detta gör (genom någon sorts omvänd logik) att både män och kvinnor faktiskt kan nappa. För att göra det hela ännu bättre publicerar jag dessutom alternativa repliker om kvinnan/mannen i fråga skulle reagera negativt på din framfusighet. För att alla ska förstå; “Du” står alltid för vad du, läsare av denna blogg, skall säga, medan “Hon” står för ditt så kallade “target”, alltså människan du vill åt. Ok, let’s begin, shall we?

Ängeln
Du: Gjorde det ont?
Hon: Gjorde vad ont?
Du: Att ramla från himlen. En människa med din skönhet måste vara en ängel.

Alternativ:
Du: Gjorde det ont?
Hon: Men snälla, tror du verkligen att jag skulle falla för den där?
Du: Nu missförstår vi nog varann. Jag tänkte bara att du måste ha fallit hårt nerför en trappa eftersom ditt ansikte är så vanvettigt demolerat.

Härligt sällskap
Du: Hej, jag skulle bara vilja säga att du är anledningen till att jag kom hit ikväll.
Hon: (ler)

Alternativ:
Du: Hej, jag skulle bara vilja säga att du är anledningen till att jag kom hit ikväll.
Hon: Men du, lär dig hur man pratar med folk för fan.
Du: Det är sant. Alla här inne ser ut som du och jag vill bespara mina vänner från sådan ohyra.

Kaffekoppen
Du: Ursäkta, skulle du kunna stoppa ditt finger i min kaffekopp?
Hon: Varför då?
Du: Jag har slut på socker.

Alternativ:
Du: Ursäkta, skulle du kunna stoppa ditt finger i min kaffekopp?
Hon: Men gubben, jag är inte intresserad av dig, så sluta försöka!
Du: Jag tycker bara att din ohyggliga kropp skulle göra sig ännu bättre med tredje gradens brännskador.

Läppar
Du: Du är på allas läppar, varför inte på mina?
Hon: (ler)

Alternativ:
Du: Du är på allas läppar, varför inte på mina?
Hon: Kom du inte på någonting bättre eller? Ge upp.
Du: Men snälla, det var en retorisk fråga. Vi vet nog båda svaret. Det är inte ditt fel att du är född ful.

Sex
Du: Jag hade sex med någon igår, var det du?
Hon: Nej men det kan vara värt att prova idag.

Alternativ:
Du: Jag hade sex med någon igår, var det du?
Hon: Nej det skulle jag aldrig ha haft med dig.
Du: Bra, jag blev orolig att jag har dålig smak när jag är full.

Magikern
Du: Ska vi trolla?
Hon: Va?
Du: Vi går hem till mig och utövar lite magi!

Alternativ:
Du: Ska vi trolla?
Hon: Va? (i negativt tonfall)
Du: Vi går hem till mig och har en het natt. Sen försvinner du.

Jag hoppas att alla lärt sig något här. Det har varit ett sant nöja ett berika era sinnen med denna kunskap. Ha det så bra i snöstormen!

Over ‘n’ out!