Det är på allas våra läppar; nyårsafton närmar sig. Förväntaningarna är höga och jag måste tyvärr säga att det finns inget värre än förväntningar. I huvudet surrar tankarna kring den där perfekta festen (projektnamn: Pastorns Underbara Värld). Som människa vill vi gärna föreställa oss något som faktiskt skulle kunna hända. Det vill säga, bågot som egentligen är inom rimligheternas gränser men som är högst otroligt. När vi på detta upplever den verkliga händelsen jämför vi våra vilda tankar med den verkliga varan. Oftast leder detta till besvikelse. Inte för mig dock. Jag har en plan:

Likt Charles Ingvar i ligornas liga, har jag fått en vision. Det kan egentligen jämföras med en profetia. Det finns nämligen diverse olika förgreningar i min vision. På ren svenska betyder det att jag kan tänkas erbjuda folk en lapdance kl 02:00 på natten, eller att jag är otrevlig mot mina medmänniskor. Om vi skall vara realistiska skulle vi inse att inga av de nämnda potentiella händelserna någonsin skulle äga rum, men risken finns. Min uttänkta utgångar av kvällen kommer här att visas, sorterat efter vad jag helst vill ha:

1. Jag går inte hem ensam (denna förgrening är trolig att inträffa, frågan är med vem).
2. Jag går inte hem, utan besöker någon annans bostad där vi (förslagsvis jag och en flicka) utan vare sig tvång eller skymten av besvär drunknar i varandras åtrå, leker med med mystiken, fantiserar i verklighet. Kort sagt; vi spelar ett spel utan förlorare.
3. Jag går hem med ett glatt leende på läpparna då jag samlat in åtta nummer, ägda av vackra flickor (möjligheten finns alltid).
4. Jag kommer på något sätt att underhålla samtliga gäster vilket innebär att vi alla tar ett segervarv i Fruängen där mina närmaste vänner bär mig i en bärstol (inte särskilt troligt antar jag, åtminstone inte den senare delen).
5. Jag går hem med min kusin, pratar igenom kvällen, gör iordning en måltid värdig adeln, för att sedan krama om min nalle och låta John Blund omsluta mig i en härlig dimma av drömmar.

Det senaste är troligast och därför är det placerat längst ner på listan. Vi får se hur det går. Ha en härlig nyårsafton allesammans så ses vi nästa år!

I skrivande stund har jag precis städat min lägenhet. Jag sitter här, halvnaken, och beundrar Stockholm genom fönstret. Halsen bränner, magen surar, huvudet värker. Stockholm är i alla fall vackert.

Nyår närmar sig med stormsteg. Jag har därför bestämt mig för att att inte göra någonting över huvud taget, tills jag mår bättre. Jag vill inte missa årets sista chans att festa.

Trevligt med så mycket kommentarer i förra inlägget. jag har lite att kommentera på vad ni skrivit:

@ Sandra: Nej inte alls. Jag upplever mig själv som en vanlig, frisk människa med ett behov likt alla andra. =]
@ Viktor: Ja, henne tyckte du allt om. Haha bästa minnet från kvällen var nästan “har ni två bytt nummer än? Inte? Nehe, gör det nu då.”
@ Eero: Alltid roligt att parta med dig, du blir sådär rolig och glad. Mer sånt. Vi ska väl parta tillsammans på nyår?
@ Lania: Tackar min kära dam. Om du uppskattar onormalt, så har jag en kompis du borde träffa. =]
@ Ekjäveln: Ja vi säger väl så.

Jag hoppas jag får se många bekanta, likväl som många obekanta ansikten på nyår. Nu ska det partas, och jag är redo!! Snart iaf.

Gårdagskvällen tillbringades på Kolingsborg. Vänner & Bekanta hette klubben. Vi var en grupp på cirka tio personer som vid gott mod rörde oss inåt staden. Vi hade innan avverkat en god middag med vännen Andreas, för att sedan dricka en större mängd alkohol. Efter alkoholintaget tog vi tunnelbanan in, ställde oss i kö och där började festen.

Jocke
Jag träffar denne något yngre kille i kön utanför stället. Efter att ha introducerat honom för ett antal vänner börjar vi prata om kvällens förväntningar. Jocke var en trogen kompanjon i mitt följe under större delen av kvällen.

Patrik
Råkar stå bredvid Jocke när vi börjar prata och genom en slump introduceras även denne unga man för sällskapet. Patrik var i ärlighetens namn ingen tillgång men fyllde ut sällskapet.

Natalie
Efter att ha stått och tittat på henne under ett par minuter tar hon mod till sig och frågar vem jag är och vad jag vill. Med ett glatt leende berättar jag om en resa jag nyligen gjort till ett exotiskt land där jag var säker på att jag hade sett henne. Jaså det kan hon inte minnas? Nej, men hon liknade någon jag skulle ha träffat om jag nyligen faktiskt hade varit i något exotiskt land. Natalie och jag kom senare att dansa en del med några människor från gymnasiet.

Marre, Nadia, Sakris, Anna
Ja ser denna grupp stå och skratta åt ett billigt skämt och tänker direkt att stämningen bör livas upp. Med utsträckt arm pekar jag på en av dem för att sedan säga “Gud vad ni ser trevliga ut! Helt otroligt! Jag vill vara er kompis!! Alright! High Five sister!!” Efter ett par minuters språkande introducerar jag Viktor och Jocke för gruppen. Jocke verkar inte överdrivet intresserad men Viktor snappar efter någn minut åt sig Marre och verkade riktigt intresserad. Marre, Viktor och jag avslutar kvällen med en bit mat och tomt prat.

Tjejen med röda rosetten
Efter att ha varit överdrivet entusiastik angående hennes röda rosett runt halsen säger jag “men herregud jag måste få ditt nummer, det här är helt underbart!!!”. Ärlighet vara längst, som jag brukar säga. Vi träffas senare inne på toaletten där hon erbjuder mig att få träffa hennes kompis.

Röda rosettens kompis
Vi dansar tillsammans ett par minuter innan några ord utväxlas. Hon är kort, har långt hår och ser riktigt bra ut. Jag bländar henne med ett maniskt leende och blir bjuden på en öl. Vi försöker hitta några i mitt följe men för första gången under kvällen kan jag inte hitta någon av dem. Jag beslutar mig för att söka nya kamrater.

Peter
Sitter i ett hörn med en öl i handen. Jag erbjuder mig att hjälpa honom ur hans ensamhet, ett erbjudande han takar nej till. Två minuter senare pratar jag med Peter och en grupp flickor. Peter tackar mig nu.