Hallå,

Skrev ju att jag hade läst ut State Of The Union och att den var fantastik. Nu har jag, i mammas bokhylla, hittat en annan bok av samma författare (Douglas Kennedy). Boken heter The Pursuit Of Happiness. Jag har hört mycket gott om den så nu sitter jag är med ivrig blick och darrande fingrar.

Firdens liljor.

Klockan är nu something am (egentligen vet jag exakt hur mycket, men jag älskar uttrycket) och jag har precis läst klart den oslagbart bästa boken jag läst i hela mitt liv. Den handlar om en 17-årig flickas strävan efter att komma ur det amerikanska småstadslivet som på något sätt närmar sig mer och mer. Den utspelar sig alltså på landsbygden i USA, under 60-70-talet. Otroligt fantastisk bok som jag rekommenderar starkt.

God natt.

Ja, så sade den engelske Joel, som i helgen kom för att inspektera min lägenhet. Ska man flytta till London och då samtidigt hyra ut sin lägenhet, vem är då bättre att hyra ut till än en engelsman?

Extremt trevlig kille med världens härligaste accent! Jag tror att jag kommer bli kär i första bästa människa så fort jag flyttat dit. De pratar ju så härligt! Speaking of which: I helgen var jag, freppe och martinson inne i stan och partade. När vi, runt två på natten, kom ut från ett mindre behagligt ställe på kungsgatan, stötte vi på en av de kortaste engelsmän jag sett. Efter att han vinglandes hade tittat på mig en stund så brast han ut: “Bloody hell! You’re a big fella!”. Efter att han tittat ytterliggare en stund så tillade han: “If I ever see you again, I got your back!”. Haha! Vilken kille! Det ända jag ville säga till honom var “Omg! You’re lovely, and I wanna take you home and make sure you sober up. After that, I’ll gladly buy you breakfast and we can have an interesting discussion on the expansion of the british empire during the 16th century!”. Lyckligtvis sade jag inget av detta utan repeterade bara vad han hade sagt. Det hela slutade med att vi möttes i en krigshälsning och sen fick freppe in honom i en Taxi.

Nu ska jag se på TV, hej hej!