Jag kom precis hem från den lokala biografen. Har precis set - som titlen indikerar - Reservation Road. Värsta filmen jag har sett på länge. Inte alls för att den var dålig, men den var så fruktansvärt hemsk. Jag känner mig lite svag och ensam just nu. Jag måste nog hitta någon att vara elak mot så att jag kommer på fötter igen.

Vardagen är här igen efter två veckors semester. Detta innebär att en del kära rutiner har återkommit:

• De roliga killarna på Vida Café hedras av min närvaro varje morgon när jag är på väg till jobbet. Det borde vara varje människas rätt att få dricka en dubbel cappucino innan man ens tänker på att arbeta.
• Telefonen har börjat ringa igen vilket gör att jag kan sitta på restauranter och få samtal där jag får använda stora ord och meningar, så som “convenience”, “supply chain” och “turnover”.
• Mina skjortor används på daglig basis igen. De har saknat mig.

You can leave a response, or trackback from your own site.